Sitter och är såååå trött i armar och rygg. Det stora projektet måla om ett trevåningshur har just börjat. Och bara börjat också.... Kom igång bra vid 06.30! Har inte gått upp så tidigt på jag vet inte hur länge. Upp i skyliften och borsta lite plank. Ner och blanda till ngn hemlig brygd som ska hålla möglet borta, spilla ut mer än hälften på köksgolvet. Mumla lite ordramsor i mungipan och torka, torka, torka tills händerna kändes...omögliga kan man säga. Ut och spruta medel, och så vaknade barnen. Vilken start på dagen va! Kommer inte upprepas det närmsta halvåret. Syrrans äldsta söner anlände vid lunch för att hjälpa till med mardrömmen, - håll Sverige falurödvitt. Uj vad de ha kämpat idag. Tvättat fönsterbågar och borstat fasad, och åkt lift, det var nog tveklöst roligast.
Efter kvällsmaten kommenterade Mårten att kattungarna var så loja, och då inser jag att det är dom....VERKLIGEN. Och när man tänker på det så där så är de inte bara loja utan, slöa, halvdöd näst intill. Jag kom att tänka på sörjan jag spillde i morse och om de kan ha fått i sig av det. Ringer veterinär, giftinformation och oroar mig. De kommer så småningom igång igen men uj vad rädd jag blev. Och så insåg jag att livet är verkligen skört, det kan gå så fort. Var tvungen att gå in och pussa lite på barnen och tänka att imorgon ska jag ta vara på livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar