Förundran

Tänk att jag får sitta och sy på min symaskin, att ngn är intresserad av vad jag gör. Att ngn vill köpa det jag gjort. Har en underbar vän som lärt mig lite om mindfullness. Kan inte säga att jag vet vad det är egentligen men att kunna njuta av ögonblicket har jag tagit till mig. Och just nu är ett sådan´t tillfälle. Jag får sitta vid min symaskin och bara skapa. Låter lite lagom flummigt eller? Men när man tänker efter, att jag började sy en liten väska för x-antal år sedan och nu är det folk på fejan som jag inte alls känner som hör av sig och har sett en väska ngn stans och vill beställa. Kan ni tänkte er vad kul. Ser fram emot att möta ngn på sta´n som jag inte känner men som har en väska jag sytt. Undrar lite hur jag kommer reagera... Springa fram och krama om? Lite överreagerande kanske? Var bara tvungen att pränta ner min lycka just i denna stund. Bra att ta fram en grå och trist dag. Kram på er alla goa människor som uppmuntrar mig på alla möjliga sätt.