MÅNO

Jaa denna dag...måtte ta slut ganska snart...Har ont i hela kroppen efter ett träningspass igår och halsen värker av förkylning. Lite mer klagande när vi endå håller på. Skulle försöka gör lite extra trevlig kvällsmat igår. Stod och förberedde på dagen, marinerade kyckling i yoghurt smaksatt med div, blandannat kardemumma. Gjorde deg till naanbrön. När allt många timmar senare skulle vara klart och hela familjen satt samlad vid matbordet(smått stressade för de skulle iväg på speedway) händer följande. Brödet blir "lite" för brunt, kycklingen är inte klar och riset har satt sig i grytan. Ja det finns maträtter som kommer kommas ihåg bättre än denna, eller inte kanske. Så tråkigt när man försöker. Får se om det blir en repris idag, på maten alltså. Kycklingen blev ju klar, ett tag efter att de andra åkt...

Nu till dagens positiva reflektion!
På min sedvanliga morgonpromendag slog det mig idag att tänk om det är så att det inte bara är det här livet går ut på...tänk om det blir ngt mer. Då känns ju allt det här slitet ganska futtigt. Om man lyfter blicken då kan det kännas så stort. Förstå mig rätt nu, självfallet är alla våra verdermödor nu viktiga och jobbiga ibland. MEN, om man ser det i ett perspektiv av att det finns ngt mer, ngt som kanske är en realitet redan nu för dom som gått före...TÄNK OM...hur skulle det vara? Nu är ju jag lite lagd åt det hållet att jag tror på ngt mer men det hjälper inte ibland. Man tänker inte på det i det vardagliga livet i alla fall. Och det går ju inte att gå runt att tänka på hela tiden men det svindlar lite när man stannar upp och tänker efter.(Nu sjunger Vikingarna att- livet inte går i repris, på radion :) Vilken tajming!)
Har man det i bakhuvudet känns det som om man skulle vilja prioritera om lite i livet.
Vad tror du?